Jag har aldrig tidigare läst Stephen King. Han har varit ett namn för mig som jag främst förknippat med skräckromaner, som The Shining och Det. På en annan blogg läste jag att första delen av hans fantasyepos Det mörka tornet har filmatiserats och kommer på bio nu i sommar. Om det är något som kan få mig att börja läsa en bok så är det när det är på väg att komma en film. Jag VILL läsa boken innan jag ser filmen. Ibland bryr jag mig inte ens om att se filmen efter att jag har läst boken. Men jag hade nog aldrig satt mig ner och läst Revolvermannen om det inte vore för att det kommer en film i sommar. Och vad glad jag är att jag fick nys om den här serien.
Jag har alltså hunnit läsa Revolvermannen och De tre följeslagarna, del ett och två i Det mörka tornet. I Revolvermannen får man som läsare följa Roland som är den sista revolvermannen i en värld som har gått vidare. Han jagar Mannen i svart för att komma till Det mörka tornet. Boken innehåller många tillbakablickar och är inte helt enkel att följa och förstå, men ta dig igenom den. Den första boken känns nästan som en förlängd prolog till resten av serien. Hoppa inte över Stephen Kings fantastiska förord i början av boken! De tre följeslagarna tar vid där Revolvermannen slutar, på en strand där Roland ligger efter att ha mött Mannen i svart och fått sitt öde förklarat för sig. Roland blir skadad av en morbid hummervarelse som kravlar upp på stranden när vattnet drar sig tillbaka och han inser att han måste få hjälp för att överleva. På stranden upptäcker han en dörr som leder rakt in i medvetandet på en annan person. Denna person heter Eddie Jean och sitter på ett flygplan med ett stort parti knark fasttejpat på kroppen. Roland förstår att han behöver Eddie och de blir motvilliga kumpaner. Eddie hjälper Roland att överleva efter sina skadar och Roland hjälper Eddie ur knipan med knarket. Roland hittar ytterligare två dörrar, var och en som leder in i medvetandet hos varsin person. Andra boken har en tydligare handling och är riktigt spännande! Det jag verkligen gillar med böckerna är karaktärerna. Man bryr sig om dem och tänker på dem under tiden man inte läser.
Jag ska snart ge mig i kast med att läsa tredje delen i Det mörka tornet. En serie som på pappret inte alls lät som något för mig. Fantasy och lite western?! Men det är så fruktansvärt bra. Läs!
0 kommentar(er)
