BOKPLADDER

Maj
Maj har gått både fort och långsamt. Det är sjukt att det är första juni imorgon, men samtidigt går tiden långsamt eftersom det är så mycket nytt på jobbet och hela tiden intryck att bearbeta. Inget går på rutin. Hur som helst har jag hunnit läsa mycket den här månaden. Är förvånad själv, även om både Färjan och När hundarna kommer i princip lästes i april.
 
Färjan av Mats Strandberg

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

Slutet på sommaren av Anders De la Motte

Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum

Vi i villa av Hans Koppel

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Mörka platser av Gillian Flynn

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven

Bitterfittan 2 av Maria Sveland

Hon som kom före av J P Delaney

-

Tryckta böcker: 6 st

Ljudböcker: 4 st

Sidor: 2018 

Timmar: 42 h 34 min

-

Bäst: Färjan, Slutet på sommaren, Tre saker jag inte vet om dig, Ingenting och allting och Bitterfittan 2

Bra: När hundarna kommer, Vi i villa och Hon som kom före

Sämst: Mörka platser och Som stjärnor i natten

-

 
Jag läste inget riktigt bottennapp den här månaden utan de som varit sämst den här månaden har varit de böcker jag blivit lite besviken på. De som inte har levt upp till mina förväntningar. Och visst, man ska ju helst inte ha förväntningar på en bok för det påverkar vad man tycker om den, men det går ju inte att läsa en bok helt förutsättningslöst?! Förväntingar finns alltid med. Många bra böcker har det också blivit som tur är. Och jäklar vad jag har lyssnat på ljudböcker. 20 timmar mer än förra månaden. Perks när man pendlar två timmar per dag. Storytel känns som en bra investering för mig.
 
Juni: Jag håller på att läsa Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och lyssnar på Det här kalla landet av Pernilla Gesén. Hade velat få tid att läsa del tre i Det mörka tornet snart men det är så mycket annat jag känner att jag behöver prioritera före (ungdomsböcker). Några av de ungdomsböcker jag har lånat hem och väntar på att bli läste är Ordbrodösen av Anna Arvidsson, Golden boy av Abigail Tarttelin och Du, bara av Anna Ahlund. Med flera, med flera!
Hon som kom före
 
Titel: Hon som kom före
Författare: J P Delaney
Utgivningsår: 2017
Förlag: Bonnier Audio
Antal timmar: 10 tim 2 min
 
Emma och hennes pojkvän Simon tittar på en ny hyreslägenhet. Emma har nyligen varit med om ett traumatiskt inbrott och vill därför försäkra sig om att säkerheten är hög i deras nya bostad. Deras mäklare visar dem ett antal lägenheter, men Emmas specifika krav och oro gör att de har svårt att enas om en lägenhet. Mäklaren förelår då ett väldigt speciellt objekt som ligger på Folgate Street. Den högteknologiska och avskalade villan är ritad av stjärnarkitekten Edward Monkford. Men det är inte vem som helst som får tillåtelse att bo i huset. För att få lov att bo i villan kräver arkitekten att man genomgår en rad olika tester för att se om man är lämplig som hyresgäst. Därefter, om man klarar testen, får man träffa Edward Monkford och så fäller han ett sista avgörande. Emma tycker att många av frågorna i testen är konstiga och onödigt privata, men hon litar på sin känsla av att det är rätt beslut att bo i huset. Simon är mer skeptisk, men han vill att Emma ska känna sig trygg. De kan knappt tro att det är sant när deras ansökan om att få bo i huset godkänns. 
Några år senare letar Jane ny bostad efter att ha varit med om en personlig tragedi, ett missfall som gjort att hela hennes liv satts på paus. Hennes mäklare föreslår villan på Folgate Street och Jane får genomgå samma process med testerna och mötet med Edward Monkford. Hon blir godkänd som hyresgäst och får flytta in i huset. Hon lägger märke till att någon kommer och lägger blommor vid huset. En dag springer hon på mannen som har med sig blommorna. Han säger att de är till kvinnan som bodde i huset tidigare, Emma, som dog under mystiska omständigheter. Jane blir alltmer fixerad vid Emma och försöker ta reda på vad som kan ha hänt henne. 
 
Detta är en bok som fängslar mig direkt. Det är spännande att följa Emma och Jane parallellt och se hur deras historier går in i varandra och liknar varandra. Alla konstiga krav och villkor som ställs på hyresgästerna av huset på Folgate Street väcker nyfikenhet hos mig som läsare. Tyvärr tycker jag inte att upplösningen är tillräckligt rafflande och det är inte några aha-upplevelser längs vägen. Det hela känns lite förutsägbart och lite som att jag har läst det förr. Boken känns inspirerad av flera tidigare bästsäljare som Fifty shades, Kvinnan på tåget och Gone girl. Den är inte något nyskapande, men jag tycker ändå att den är underhållande och spännande. Den får godkänt av mig. 
 
Bitterfittan 2
 
Titel: Bitterfittan 2
Författare: Maria Sveland
Utgivningsår: 2017

Förlag: Leopard Förlag
Antal sidor: 317
 
Tio år har gått sedan Sara lämnade man och barn för en veckas tillflykt på tönt-Teneriffa. Nu har hon skiljt sig och lever varannan vecka-liv. Sara drömmer om att kunna ha ett stall av älskare som hon kan träffa utan bekymmer och sårade känslor, men verkligheten är aldrig så enkel. Hon träffar män och försöker att känna sig fri och ha kontroll över situationen, men på något sätt verkar det alltid som att det finns hinder på vägen och det fungerar inte lika smärtfritt som hon har tänkt. Hon trivs bra med att ha barnen hos sig varannan vecka. Numera bor hon i en hyreslägenhet. Den barnfria veckan passar hon på att umgås med sina vänner som hon älskar och uppskattar. Hon har insett att det är relationerna till kvinnorna i sitt liv som gör det rikt och härligt att leva. 
Tillsammans med sina vänner har Sara en hel del diskussioner om män och hur olika förutsättningarna ser ut beroende på vilket kön man har. De pratar om skilsmässor och hur kvinnor ofta är de som går segrande och stärkta ur en separation medan männen står handfallna och inser hur mycket som har sköts av frun därhemma. 
 
Jag älskade Bitterfittan av Maria Sveland som jag läste tidigare i år. Så mycket igenkänning och jag gillar verkligen hennes sätt att skriva på. Bitterfittan 2 tycker jag är en väldigt bra uppföljare. För mig fanns det mer att relatera till i den första delen, men så är jag ju ganska många år yngre än Sara. Det är så intressanta ämnen Maria Sveland tar upp och jag tycker att hon har ett helt unikt sätt att skriva på. Opretentiöst och med humor och värme, men också skärpa. Karaktärerna i böckerna känns levande och dialogerna väldigt autentiska. Det jag gillar mest med Bitterfittan och Bitterfittan 2 är att de behandlar det vardagliga kvinnoförtrycket (låter kanske hemskt, men det är det jag tycker) och belyser det. Sådana saker som kanske förbises och är så normaliserat att vi sällan tänker på det. Viktiga böcker som borde läsas av alla.