BOKPLADDER

 

 

Emma och hennes pojkvän Simon tittar på en ny hyreslägenhet. Emma har nyligen varit med om ett traumatiskt inbrott och vill därför försäkra sig om att säkerheten är hög i deras nya bostad. Deras mäklare visar dem ett antal lägenheter, men Emmas specifika krav och oro gör att de har svårt att enas om en lägenhet. Mäklaren förelår då ett väldigt speciellt objekt som ligger på Folgate Street. Den högteknologiska och avskalade villan är ritad av stjärnarkitekten Edward Monkford. Men det är inte vem som helst som får tillåtelse att bo i huset. För att få lov att bo i villan kräver arkitekten att man genomgår en rad olika tester för att se om man är lämplig som hyresgäst. Därefter, om man klarar testen, får man träffa Edward Monkford och så fäller han ett sista avgörande. Emma tycker att många av frågorna i testen är konstiga och onödigt privata, men hon litar på sin känsla av att det är rätt beslut att bo i huset. Simon är mer skeptisk, men han vill att Emma ska känna sig trygg. De kan knappt tro att det är sant när deras ansökan om att få bo i huset godkänns. 

Några år senare letar Jane ny bostad efter att ha varit med om en personlig tragedi, ett missfall som gjort att hela hennes liv satts på paus. Hennes mäklare föreslår villan på Folgate Street och Jane får genomgå samma process med testerna och mötet med Edward Monkford. Hon blir godkänd som hyresgäst och får flytta in i huset. Hon lägger märke till att någon kommer och lägger blommor vid huset. En dag springer hon på mannen som har med sig blommorna. Han säger att de är till kvinnan som bodde i huset tidigare, Emma, som dog under mystiska omständigheter. Jane blir alltmer fixerad vid Emma och försöker ta reda på vad som kan ha hänt henne. 

 

Detta är en bok som fängslar mig direkt. Det är spännande att följa Emma och Jane parallellt och se hur deras historier går in i varandra och liknar varandra. Alla konstiga krav och villkor som ställs på hyresgästerna av huset på Folgate Street väcker nyfikenhet hos mig som läsare. Tyvärr tycker jag inte att upplösningen är tillräckligt rafflande och det är inte några aha-upplevelser längs vägen. Det hela känns lite förutsägbart och lite som att jag har läst det förr. Boken känns inspirerad av flera tidigare bästsäljare som Fifty shades, Kvinnan på tåget och Gone girl. Den är inte något nyskapande, men jag tycker ändå att den är underhållande och spännande. Den får godkänt av mig.