BOKPLADDER

 

 

Sommaren 1983 försvinner en femårig pojke. Det lilla skånska samhället chockeras men alla är fast beslutna om att få tag på den skyldige. Polisen är till en början hoppfull om att reda ut fallet, men efter ett tag börjar spåren och ledtrådarna att ta slut. Istället börjar de med mer inflytande i det lilla samhället att peka ut en man som tidigare varit strulig och inte gjort sig populär i bygden. Pojkens föräldrar blir helt förkrossade vid försvinnandet. Hans mamma blir allt sjukare i depression och klarar till slut inte av att leva längre, utan tar sitt liv.

Tjugo år senare leder pojkens storasyster Vera, eller Veronica som hon numera kallar sig, en grupp i samtalsterapi där alla bearbetar sorgen efter att ha förlorat en närstående. Veronica brukar inleda samtalen med att berätta om sin mammas självmord och därefter berättar deltagarna om sina sorger och saknader. Veronica har nyligen varit sjukskriven och är precis tillbaka i arbete. Hon har haft svårt att hålla sig professionell i bemötandet och att höra om andra människors sorg har blivit en kick för henne.

En dag kommer en blond, ung man till gruppen. Han tittar märkligt och igenkännande på Veronica och ler mot henne i smyg. Mannen säger att han heter Isak och att hans bästa kompis försvann för tjugo år sedan och att han aldrig kommit över det som hände. Berättelsen skakar om Veronica och river upp allt det hon har försökt glömma. 

 

Detta är en otroligt spännande deckare! Stundtals omöjlig att lägga ifrån sig och spänningen håller i sig hela vägen. Jag gillar att boken känns realistisk, det är inget krav för mig när jag läser en deckare, men det är inte så vanligt att det känns som att den skulle kunna vara hämtad ur verkligheten. Man kastas fram och tillbaka och hinner tro det ena och det andra innan man får veta hur allt ligger till på de sista sidorna. Upplösningen är också bra och tydlig. Jag längtar redan efter Höstdåd som kommer ut i september och Anders De la Motte är en för mig ny författare som jag vill läsa mycket mer av.