BOKPLADDER

 

 

 

Alex Skarp är sjutton år och går på en gymnasieskola i Stockholm. Just nu bor hon hos sin pappa och sin bonusmamma som är polis. Hennes mamma är sångerska och är ute och turnerar med sitt band. På Alex skola har de haft stora problem med sexuella trakasserier. Det har gått så långt att skolans rektor kallar alla tjejer till aulan för att prata om detta. Alex reagerar på att det är just tjejerna som kallas till ett snack med rektorn och inte killarna. Det är väl killarna som behöver ändra på sitt beteende och inte tvärtom?

När Alex kommer hem från skolan den dagen tjuvlyssnar hon på när hennes pappa och bonusmamma pratar. Hon får höra att en tjej, bara ett år äldre än hon själv, har hittats strypt till döds på ett hotellrum. Alex kan inte sluta tänka på detta. Med hjälp av hennes vänner, Bianca och Charlie, lyckas de hitta mer och mer information om tjejen. Hon hette Olivia Fridh och gick på en gymnasieskola i Hammarby sjöstad. Bianca tycker att de borde se hotellrummet där hon dog och får en idé. Alex kan söka jobb på hotellet! Trots att hon är lite ung får hon jobb i frukostbuffén. Snart framkommer det att Olivia hade exakt samma jobb som Alex nu har. I hotellets omklädningsrum hittar Alex en mobil som hon förstår måste ha tillhört Olivia. Någon som kallar sig P har skrivit till Olivia bara några timmar innan hon hittades död. 

 

Detta är den första bok jag läst av Katarina Wennstam. Jag tycker att hon är helt fantastisk och gör ett otroligt jobb med att stå upp för tjejer. Jag hörde henne senast i podden Penntricket där hon bland annat pratade om det verkliga fall som den här boken är baserad på, där en ung tjej dog av strypsex på ett hotellrum och killen inte tog på sig något ansvar alls. 

Den här boken är väldigt lätt att komma in i och flyter på bra. Mycket dialog och enkelt språk. Det jag tycker är lite tråkigt är att den är lite övertydlig. Jag tycker att gestaltningen hade kunnat vara bättre, mycket förklaras och skrivs ut på ett överdrivet sätt. Jag gillar böcker där författaren utgår från att läsaren kan läsa mellan raderna. Det stör mig. Men jag kan förlåta det lite eftersom det är en ungdomsbok, hade dock inte gjort det om det var en vuxenbok. Det är en okej ungdomsdeckare. Överlag hade jag velat ha lite mer bakgrund, lite mustigare personbeskrivningar och lite mer spänning.